Tandvårdsrädsla, tandvårdsfobi eller i dagligt tal "tandläkarskräck", som i extrem form drabbar ca 5% av landets befolkning, kan ha många skilda orsaker men brukar oftast vara kopplad till ett eller flera starka trauman, ofta i tidiga barnaåren. Utlösande kan vara en enskild händelse t ex i samband med ett tandläkarbesök, men även andra starka händelser av helt annat slag kan ligga bakom. Många tandvårdsrädda har därefter "passerat" tandläkare som provat olika metoder och försökt laga under löfte om att det inte skall göra ont och att behandlingen skall gå bra, vilket den sedan ändå inte har gjort. Patienten har härigenom förlorat tilltron till tandvården, känt sig mer och mer skrämd och till slut inte vågat gå alls, vilket resulterar i en "ond cirkel".
De tandvårdsrädda plågas ofta, förutom av rädsla, oro och panikkänslor, av skam över att inte ens deras egen tandvärk eller vetskapen om att deras tänder förfaller kan få dem att sätta sig över rädslan för tandvården. Att inte vara "logisk och rationell" och kunna härda ut "som alla andra" kan i många fall ge känslor av utanförskap och självförakt. Många beskriver också frustrationen över inte känna igen det här "irrationella" fungerandet hos sig själva. Ett verkligt eller inbillat förfall av tänderna ökar skamkänslorna ytterligare och kan även ge sociala konsekvenser i form av att de inte vågar le av rädsla för att väcka anstöt, eller att hon eller han avstår från att äta tillsammans med andra av rädsla att tänder ska lossna. Efter en längre tid kan en social isolering bli följden, med mycket depressiva tankar hos en del.
För att bryta cirkeln och återställa munhälsan kan vi på Specialistkliniken ge narkos vid, vanligtvis, ett enda tillfälle då alla tänderna kan lagas på en gång. Vi kan också ge lustgas eller någon lugnande medicin - eller, för att bota själva tandvårdsrädslan, psykoterapi.
